Barndop

Det är evigheter sen jag uppdaterade bloggen men det har varit så mycket på gång så jag har fått prioritera annat ett bra tag.

Benjamins barndop var i helgen och det kom gäster från när och fjärran. Det var i grevens tid vi hade barndopet för hade vi väntat en eller två veckor till hade han inte kunna ha den ner ärvda dopklänningen som används i släkten. "Lillkillen" är nu en stadig klump på över 7 kg och drar storlek 68 i kläder vid 2,5 månaders ålder.

In för barndopet ville vi ha färdigt på övervåningen och vi hann med en hårsmån!! Vi flyttade upp möblerna på onsdagen och på lördagen var barndopet, men mer om detta kommer i kommande inlägg. Det kommer ta mig några inlägg att komma ikapp med allt som har gjorts här.



De stolta faddrarna faster Annika och min vän Piret.






1. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om allt det här ståhejet.
2. Usch att bli ner blött är inte kul!
3. Det är jobbigt att bli döpt, gäsp
4. Nu orkar jag inte mer, lika bra att slockna från allt


TACK alla när och kära för uppvaktningen och för alla hjälp vi fick inför dopet!!!

Benjamin 6 veckor

Benjamin är nu mera 6 veckor gammal och vad tog tiden vägen?
Han växer och frodas och har nu mera gått upp över 2 kg sen han föddes och väger 6 kilo. Han börjar bli tung att bära på och han är inte en knyttig bebis längre utan en liten Buddha och Michelin gubbe som är otroligt söt enligt sin mor och far. De minsta kläderna i storlek 62 är nu mera försmå och storlek 68 har börjat att användas. Fördelen med att han går upp i vikt är att jag tappar i samma hastighet för han äter som en häst.

Sen är han också en otroligt snäll liten kille som inte håller oss vakna på nätterna speciellt ofta och är glad och nöjd för det mesta.



Jag är inte riktigt stadig i nacken ännu men det går undan jag blir starkare för varje dag som går.

Minior har fått ett namn

Vi har äntligen kommit fram till vad Minior ska heta och det blev Benjamin.

Vissa i bekantskaps kretsarna konstaterade torrt... det var på tiden nu har ju haft 9 månader på att hitta ett namn. Ja, ja det är inte alltid så lätt speciellt när det finns två föräldrar som inte kan bestämma sig ;-)

Nya tider

Tack alla söta snälla ni som har lämnat grattis hälsningar och alla ni som har varit förbi och lämnat och skickat presenter och blommor!

Jag är fascinerad över hur snabbt man lägger om sitt liv och anpassar sig. Från att vara fokuserad på karriär och ett rikt socialt liv så är man helt plötsligt mamma på heltid och jag trivs ypperligt. För maken är det samma sak, han trivs ypperligt i rollen som pappa och som begynnande expert på blöjbyten.
Lillkillen som fortfarande går under namnet Minior, pga att föräldrarna har lite beslutsångest vilket namn killen ska få, mår utmärkt och äter som en häst = var annan timme dag som natt och är jätte snäll.

Men trots denna omställning så händer det fortfarande lite på byggfronten men nu kanske i ett något lugnare tempo. Svärföräldrarna har varit här i fyra dagar och svärmor har skött all markservice vilket har varit jätte skönt med tanke på att min svanskota fick en del stryk vid förlossningen så de första dagarna kund jag knappt sitta eller resa mig upp. Svärfar passade på att hjälpa Stefan att sätta upp räcket på trappan. Vi hade egentligen sagt att vi skulle vänta med räcket men Stefan fick panik över att Minior snart kommer att krypa snart... typ om ca 8 månader... ;-) ... Skämt och sida så var det så att vi kände att det kändes lite osäkert att inte ha ett räcka att kunna hålla sig i när vi bar pyret upp och ner och maken höll på att trilla en dag så där av ändringen.

Tack svärmor och svärfar för hjälpen!

Vi har blivit en till i familjen!!!

En välskapt kille kom till världen den 6 augusti på 3760 g och 52 cm.

I Torsdags, 8 dagar över tiden, så började jag och maken bli lite otåliga på att Minior verkade trivas lite väl bra i sin skyddade värld så projekt vräknings försök inleddes.

En kompis föreslog gräsklippning men på mitt initiativ så lastade vi ett jätte lass med skräp på släpet som skulle till tippen och åkte iväg. Jag kan bara konstatera att jag fick många konstiga blickar på tippen när jag vankade av och an och kånkade på sopsäckar med min gigantiska mage.
Men vräknings försöket med att kånka skräp till tippen fungerade, kl 23 på kvällen satte värkarna igång och 16 timmar senare är pyret fött.

Jag och Minor mår jätte bra förutom att det känns som om jag har skitit ut en hörnsoffa ;-).

Saft dags

Jag får visst ge ifrån mig ett livstecken så inte alla tror att jag ligger på förlossningen ;-)
Jag och Minior mår prima och Minior har inga tankar på att lämna sin skydda värld ännu. Så de som har de första vadslagningsdatumen i släkten har nu mera förlorat.

Däremot har jag boa in mig syndrom och bakar, lagar mat och saftar ;-)
Så för ett tag sedan gjorde jag fläderbärssaft som blev jätte god och i förra veckan så blev det svartavinbärssaft som har en strykande åtgång.

På byggfronten har det varit lite lugnt för maken råkade ut för matförgiftning. Lärdomen är att man inte ska äta suchi när det är rötmånad.

Tack alla ni som kikar förbi och lämnar ett litet avtryck, tyvärr får jag erkänna att jag själv är lite seg på att kolla runt hos er - huvudet är så fullt med annat för tillfället och kommer nog vara det ett tag framöver.

Trädgårds uppdatering

Ingen Minior i sikte ännu och vadslagningen är i full gång hos släkten när pyret dyker upp. Nu har även makens familj lämnat in sina bud och svärfar tror 27 Juli, svärmor 1 Augusti och svägerskan 25 Juli.... usch vad nära det är. Fast nu börjar jag tycka att börjar bli dax, fingrarna är som frukostkorvar... inte prinskorvar och fötterna är groteskt svullna men förövrig så mår jag bra.

Det var återigen ett tag sedan jag gjorde något inlägg om min trädgård så det blir återigen lite bilder från de senaste veckorna och det mesta som jag visar har blommat över. Men i år så frodas ogräset i min rabatter för jag har stora problem att komma ner i markhöjd nu mera.

Ovan ser ni min örtrabatt med min gigantiska salvia och en liten rabatt som jag har döpt till min plantbytar rabatt, för varje år ökar den i storlek och mycket av det jag får på plantbytar dagarna med trädgårdsnätverket hamnar här innan det flyttas vidare efter jag har fått koll på vad det är jag har fått och hur stort det blir.





Till min förvåning så blommar min gigantiska Salvia för fullt, jag trodde att det bara var en ren kryddväxt och att den inte skulle blomma men efter 4 år så förvånade den mig.
Mina Digitalis/Fingerborgsblommor blommar för fullt över allt i trädgården.
Rosenskäran blommade så vackert i bakgrunden från min malva.
Sist så ser ni ett av mina sista bytes plantor som jag fick av en kollega en vit Storklocka som blommar så vackert framför min vitkantade Hosta och Pionerna.




Mina Pioner har blommat något helt fantastiskt i år men fråga mig inte vad de heter för det har jag inte en aning om.




Min röda sjärnflocka har äntligen tagit sig riktigt bra i år, den vanliga rosa däremot är helt gigantisk.




Förra året så köpte jag en vitbladig Paradis buske på rea hos Isakssons efter att jag blivit förälskad in en likadan buske på Trädgårdsrundan i Skåne. Vad jag förstod så skulle det ta 3-4 år innan den blommade men det visste inte min buske om och den har blommat något helt fantastiskt trorts att busken är pytte liten.

Bärsjal till Minior?

Som ni märker så har barntillbehörs tankarna rasslat igång så smått.
Jag har några kollegor som pratar väldigt varmt om bärsjalar så jag har också börjat fundera på om det kunde vara något för mig. Är det någon här ute som har erfarenhet av bärsjalar så får ni gärna lämna en kommentar vad ni tycker.
Jag har redan fått en Babybjörn av min snälla svägerska men är ändå sugen på en bärsjal efter vad jag har hört från mina kollegor.

För er som vill veta mer om bärsjalar kan ni gå in på följande webbsidor:
http://www.edenbaby.se/
http://www.stellaris.se/
http://www.sjalbarn.se/
http://www.naraforaldrar.se/valjasjal.htm

Och så en lite uppdatering på bebis fronten, jag mår väldigt bra mot vad jag har gjort innan och passar på att njuta. Minior mår förträffligt enligt barnmorskan och jag är benägen att intyga med tanke på hur mycket han/hon sparkar och har sig.

Möbel planer

Angående förra inlägget så kan jag hålla med om att man inte ska måla över gamla möbler, men den här möbeln är inte så gammal och det finns ett överflöd av sådana skåp så jag är tveksam att det någonsin kommer bli något värde på dem.
Men slutsatsen är att när övervåningen väl är färdig så kommer skåpet att flyttas från sommarstugan hem till oss och få en plats på bottenvåningen där idag det finns en vägg mellan dagens vardagsrum och makens kontor är. Den kommer att få behålla original färgen i början och så får vi se om vi gillar det eller jag får för mig att måla om den.
Sen så kommer jag inte har riktig lika mycket prylar i och på skåpet som det är idag på bilden. Sen mina föräldrar gick bort så har tiden stått still i mitt föräldrar hem/ sommarstuga, ork och tid har inte riktigt funnits tyvärr för att röja upp allt.

Ovan har vi nästa sak som kommer att flyttas från sommarstugan, den här gamla moraklockan och den lovar jag er att den kommer jag inte att måla om. Men tyvärr tror jag att det är någon före mig som har gjort det för under den grå vita färgen finns det en grön blå färg som skymtar här och var. Klockan är så gamal så att uret bara har en timvisare och saknar minutvisare.

Sen så måste jag meddela att jag sedan helgen då vi fällde granen mått extremt bra och mitt illamående är nu mera borta sen tre veckor!!
Det blev totalt 17 veckor med illamående, från vecka 7 till 24 men nu mår jag desto bättre och det är så skönt.

Tack så mycket!

Jag måste tacka alla för era lyckönskningar ni har kommit med, det värmer om hjärtat!

Sen kanske jag ska säga att jag inte var helt omedveten om att jag skulle träffa min väninna helgen som gick. Jag är som sagt var notoriskt nyfiken och brukar skaka på paketen under julgranen till jul och jag hade av en slump kommit på att jag skulle träffa Gunilla och där med lyckat nysta vidare men det var först i förra veckan som jag kom underfund med det.

Maken har roat sig kungligt åt att han har lyckats hålla allt hemligt så länge som han gjorde och över mina våndor över att inte vet vart vi skulle ta vägen.